emelie

Ny vecka i dag.
Just nu orkar jag faktikst tyvärr inte lägg in någon ny magbild, men jag har tagit och de kommer komma inom de närmsta dagarna.
I natt blev det inte många timmars sömn, har fruktansvärd halsbränna på nätterna. Har fått sitta upp i sängen hela natten och tyckt synd om mig själv.

Idag går vi in i vecka 33, TIDEN GÅR SÅ SNABBT!
Innan vi vet ordet av de så har vi en liten kille att pussa på.
Magen växer och frodas och ligger något över kurvan :) Men rund o go är den i allafall.

I morgon ska vi på sista ultraljudet. Ska bli roligt att få se de lilla livet igen. Hoppas på att Bm-Emi jobbar. Hon är helt underbar. Men sån tur har vi nog inte :)

Får passa på att grattia Min älskade Kusin Micke och hans Maria till deras lilla flicka som föddes i Lördags.
Även ett stort grattis till Malin och Sjögge och deras lilla plutta som äntligen har tittat ut. Grattis!
(Jag är inte alls avensjuk, hmmm.. :) )

Nu kallar sängen på mig.
Mer uppdatering kommer inom det närmsta.
Ha en trevlig kväll!


Heja Barca!

Ny vecka, 32.

• Nu är han ca 42 cm
• Väger ca 1,7 kg
• Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en “surfaktant” som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.

Tanken på att han till sommaren kommer att finnas utan för min mage känns fortfarande jätte långt bort.
Jag har stora problem att inse att vi faktikst ska få en liten bebis. Hur fantastiskt det än är så är det ofattbart för mig.

Det var visst väldigt länge sen jag uppdaterade här. Jag måste faktikst skylla på den Extrema tröttheten som jag förtillfället lider av.
Jag sover ca 3-4 timmar om natten och är därefter dödstrött hela dagarna.
Nu har jag dessutom dragit på mig en riktigt jobbig förkylning och startade med 2 dagars feber :(


Nu är vi inne i vecka 31 (30+4). Det märks för varje dag som går att han blir större och starkare. Han är väldigt förtjust i att sparka på mina revben. Stakars högra revbenet längst ner, de får ta mycket stryk.

Förra veckan var jag på glukosbelasning. Det  var inte alls så farligt som jag trodde att det skulle vara. Allt var dessutom prima och jag har hur bra blodvärden som helst. 

Nu i Fredags var vi första Föräldragruppsträffen. Det var givande och trevlig. Även om de mesta barnmorskan säger redan är saker som jag läst i olika böcker så känns det alltid bättre när det är någon som säger alla sakerna till en.

 

Nu har jag endast 2 veckor kvar att jobba. Det känns obeskrivligt bra. Jag hade inte orkat en enda dag till. Det känns redan som jag går på övertid faktikst. Men jag kämpar på två veckor till :) Sen ska jag bara gå hemma och mysa med stora magen i vädret. Viktigast av allt så ska jag VILA, så mycket det bara går.



Här kommer en bild på magen, tagen i dag 30+4.

 

 

Deppig rubrik kände jag direkt när jag skrivit den. Den passar dock väldigt bra inpå hur jag känner mig just nu.
Jag vill inte vara den som klagar men faan vad seg jag känner mig ibland.
Trött är jag alltid.. förutom på nätterna då jag ligger vaken av någon konstigt anledning.
Ont i fogarna så att jag inte själv kan resa mig från soffan. Allmänt sliten och on i fötterna.
Jag har ökat rejält i vikt under graviditeten och det känns, fötterna orkar inte bära mig. Mina stackars fötter är inte vana vid att bära så här många kilo.
Nu har de kära så bristningarna börjat krypa fram. Ingenting på magen dock utan på "kärlekshandtagen". Detta betyder att min älskade tatuering börjar dras ut, men men de går att ordna längre fram. Inte hela världen! Bristningarna får man ta, de får man på köpet.
Idag har vi varit på UL för att kolla så att lilleman hade vuxit i sitt njurbäcken. På första ultraljudet var de vänsta njurbäckenet nämligen något större än vad det skulle vara. Nu är allt dock jätte bra och han sprallar på och mår bra.
Känns väldigt skönt när man får bekräftat att allt är bra med honom. 
Nu är det inte jätte långt till nästa ultraljud heller, vecka 32, dvs. 2-3 veckor till. Skönt att se honom med jämna mellanrum. 

Imorgon går vi in i vecka 30 (29+0). Det känns underbart. Jag längtar efter honom och det ska bli så himla mysigt att få hålla i honom, mina söta lilla gosse.
Jag försöker njuta så mycket jag kan av graviditeten och försöker verkligen ta vara på varje tillfälle.
Denna tiden är ju så kort i förhållande till tiden som vi kommer ha med Lilleman när man väl valt att komma ut. 


Idag pajade min stackars bil. Jag vet inte vad det är frågan om men oss och våra bilar. Dem går i sönder hela tiden. Så nu har vi bestämt att nästa gång det skall köpas ny bil ( Vilket inte är på ett tag förvisso) så skall det köpas en Sprillans Ny bil med nybilsförsäkring och hela paketet.
Idag började det ryka från ratten ( :S ) , antagligen airbagen som krånglar. Ska förhoppningsvis få in den på verkstad i morgon. Tills dess fick vi låna Pappa och Mammas bil, det är vi väääääääldigt tacksamma för.

 
Imorgon ska jag till BM för glukosbelastning. Det är inte direkt något jag ser fram emot. jag har ju så fruktansvärt lätt för att klökas, men de går nog bra :)


Nu ska jag kolla på sista minuterna av Barca matchen sen kallar sängen.
Hoppas på att få sova en timme mer i natt.

God kväll!