Söndag

Fasen, jag är dålig på att uppdatera.
Men jag skyller allt på vårt lilla strömavbrott som vi hade 2 dagar.. jag kom av mig då.

Nu har det varit jul och jag har varit mycket ledig från jobb.
Det har faktikst varit helt underbart, men i morgon är det nya tag :)

Julen firade jag hemma hos Mamma och Pappa. Det var jätte mysigt. Tack så jätte mycket!
Mamma lyckades övertala oss att inte köra hem utan hon tyckte att vi kunde sova där vilket vi tillslut gjorde. Inte bara 1 natt utan 2. Det var tänkt att vi skulle köra hem i Fredags, men vi fastnade i soffan och där blev vi kvar :)
Heeeeeeelt underbart!

Nu är vi i allfall hemma igen. Möttes av ett bombnedlag till lägenhet Nu är det röjt och jag fick till och med för mig att tvätta köksfönstert. Som alltid är det bara tvätten kvar nu..

Jag hade planer på att lägga upp en ny bild på magen nu eftersom jag har gått in i vecka 15. (14+2) Av någon anledning har jag inte den blekaste anning var min kamera är, så det får vänta.

Ultraljudet börjar närma sig nu. Det är bara några veckor kvar och jag börjar bli lite nervös faktiskt.
Jag har kommit över den "värsta" tiden nu och förtillfället så känns det inte så mycket överhuvodtaget. Det står still förtillfället och man börjar bli nojig om allt är som det ska och vad de kommer se på ultraljudet.
Det är väldigt mycket känslor och tankar som flyger runt i mitt huvod just nu. Och det kommer altagligen att vara så fram till ultraljudet gjort.
Vi har även besämt oss för att ta reda på könet. Vi tänkte inte göra det från början, men ingen av oss kan hålla oss. Vi vill veta vad det är för en lite krabat som ligger där inne.
Har förtillfället ofta ont i magen. De stramar och har sig så fort jag ändrar ställning från sittande till stående. Det händer mycket konstigt saker som Nickie inte kan förstå. Jag kan ju knappast förvänta mig att han ska förstå eftersom han inte genomgår det själv och kommer aldrig göra. Det är lite frustrerande imellan åt faktikst.

TEX. mitt Eeeeeviga klökandes. Jag klöks (stavas det så?) av allt! Jag har blivit fruktansvärt äkelmagad. Saker som jag innan inte tyckt vara så äkliga klarar jag inte av att se igen utan att börja klökas. I många fall klöks jag så mycket att jag tillsist kräks. Nickies kommentar " Äh, lägg av" Det hade varit ett nöje att se honom gå igenom samma sak som jag.

Nog för i dag!
Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0