Kärlek
Nu var det länge sedan jag bloggade. Det har hänt så mycket, det händer så mycket hela tiden.
All kärlek som jag känner till Trevor är oändlig, helt obeskrivbar. Denna fina lilla perfekta människan.
Idag hade det egentligen varit 5 dagar kvar tills han skulle kommit, men vår lilla pojke ville komma ut till oss.
För att dra förlossningen lite kort så började allt kl. 9 på morgonen den 2/6. Vattnet gick. Ca 1h senare hade värkarna kommit igång. Allt gick väldigt snabbt och när värkade började hade jag ca 2 minuter mellan värkar. 2 minuter som väldigt snabbt blev 1 minut.
Jag var helt säker på att han skulle komma i bilen på vägen in, men han stannade inne.
Ca kl. 11.00 var vi inne på förlossningen. Till allas förvåning var jag bara öppen 3 cm, men som 1h senare var 10 cm.
13.55 var de lilla lilla livet ute.
Jag skulle vilja säga att jag är stolt över mig själv som klarade förlossningen utan epiduralen. Men jag hade inte så mycket val då dem inte ville ge mig någon epidural, antagligen för att de märkte så snabbt allt gick.
Jag fick nöja mig med lustgasen.
Eftersom lilleman kom ut lite tidigare än vad vi hade tänkt så fick vi komma upp till avdelningen. Det var inte särskilt kul eftersom Nickie inte fick sova med oss. 3 nätter senare fick vi (efter påtryck från oss) äntligen åka hem. Åh så underbart att komma hem.
Sedan dess har vardagen bestått av mys, amning, besök och blöjbyten.
Jag skulle egentligen önskat att jag kunde skriva mer ingående om allt som hänt på senaste tiden, men det känns inte så nödvändigt längre. Jag vill inte sitta här vid datorn när jag har en liten grabb att mysa med.
Jag saknar honom när han är i ett annat rum. Jag kan till och med sakna honom när jag sitter i samma rum men ej har honom i min famn.
Trevor är något av de mest underbara som har hänt mig och jag kan inte förklara min kärlek till honom.
All kärlek som jag känner till Trevor är oändlig, helt obeskrivbar. Denna fina lilla perfekta människan.
Idag hade det egentligen varit 5 dagar kvar tills han skulle kommit, men vår lilla pojke ville komma ut till oss.
För att dra förlossningen lite kort så började allt kl. 9 på morgonen den 2/6. Vattnet gick. Ca 1h senare hade värkarna kommit igång. Allt gick väldigt snabbt och när värkade började hade jag ca 2 minuter mellan värkar. 2 minuter som väldigt snabbt blev 1 minut.
Jag var helt säker på att han skulle komma i bilen på vägen in, men han stannade inne.
Ca kl. 11.00 var vi inne på förlossningen. Till allas förvåning var jag bara öppen 3 cm, men som 1h senare var 10 cm.
13.55 var de lilla lilla livet ute.
Jag skulle vilja säga att jag är stolt över mig själv som klarade förlossningen utan epiduralen. Men jag hade inte så mycket val då dem inte ville ge mig någon epidural, antagligen för att de märkte så snabbt allt gick.
Jag fick nöja mig med lustgasen.
Eftersom lilleman kom ut lite tidigare än vad vi hade tänkt så fick vi komma upp till avdelningen. Det var inte särskilt kul eftersom Nickie inte fick sova med oss. 3 nätter senare fick vi (efter påtryck från oss) äntligen åka hem. Åh så underbart att komma hem.
Sedan dess har vardagen bestått av mys, amning, besök och blöjbyten.
Jag skulle egentligen önskat att jag kunde skriva mer ingående om allt som hänt på senaste tiden, men det känns inte så nödvändigt längre. Jag vill inte sitta här vid datorn när jag har en liten grabb att mysa med.
Jag saknar honom när han är i ett annat rum. Jag kan till och med sakna honom när jag sitter i samma rum men ej har honom i min famn.
Trevor är något av de mest underbara som har hänt mig och jag kan inte förklara min kärlek till honom.
Kommentarer
Postat av: Kimzan
WOW vilken snabb förlossning!
Grattis till Trevor och den nyfunna kärleken till livet. Jag tycker att du gör rätt i som skiter i bloggandet och myser med bebis istället <3
Hoppas ni får en superskön sommar, och kom gärna förbi på hotellet i augusti när alla är tillbaka från semestrar, det hade varit trevligt.
Puss o kram Kimzan
Trackback
